händelserik afton
Ojojoj, vilket jobb det är att ha hundvalp. Tur man tycker om honom så mycket, annars hade man nog inte orkat.
Eftersom det snöar och blåser så mycket (värsta snöstormen jag varit med om på länge) så gick min mamma och hennes sambo Börje ut för att skotta snö, mata hästarna och köra traktor. Under tiden vaktade jag Konjack och eftersom han har sån extrem flock-kontroll insisterade han på att följa med dem ut. Jag tog ut honom en liten sväng men insåg efter en bråkdels sekund att jag inte ville stanna där ute någon länge stund än att låta honom göra sina behov. Konjack tyckte dock det var jättespännande så när vi gick in igen vände han när jag tog av honom kopplet, öppnade ytterdörren (hur snabb som helst) och sprang ut! Det hade väl egentligen inte varit någon fara om det inte vore för elstängslet till hästhagen som tar upp en stor del av gården. Man är ju rädd att han ska göra sig illa. Jag ropade efter honom men insåg att han inte skulle stanna förrän han fick tag på min mamma igen, som stod i hästhagen. Så typiskt! Tog på mig jackan och skorna på ett ögonblick och rusade efter. När jag kom i full fart (med öppen jacka och gympadojjor) trodde Konjack att det var lekdags och började springa ifrån mig, "du kan inte ta mig!". Lyckades i alla fall snabbt styra in honom på rätt spår och som tur var svängde han in i huset igen.
Sedan dess har jag vaktat dörren ut eftersom jag inte vet hur man låser den (det är så gamla halvtrasiga dörrar här), och Kogge öppnar lätt en olåst dörr... den lymmeln... Dessutom är han är envis som en åsna. Man kan tillrättavisa honom 1000 gånger men ändå ska han göra det han inte får om och om igen. Just den här gången sa hela hans kropp typ "Jag tänker inte lämna dem där ute i snöstormen!!!"
Tillslut tog jag in honom i vardagsrummet (denna dörr går inte heller stänga så jag tog en pall och satte för dörren, men den flyttade han förstås på). Eftersom han vägrade lyssna på varken ord eller mitt kroppssråk fick jag tillslut ta till dom "hårda" tagen. Jag la ner honom på sidan (så försiktigt det går när han kämpar emot med all kraft) och höll honom där i ca 10 sekunder för att visa att han inte tjänar något på att stå och gnälla och öppna alla dörrar, han får ju ändå inte gå ut! Tre gånger gjorde jag om det, och när han efter det fortsatte gå tillbaka till dörren tog jag upp honom i soffan och höll fast honom där. Först då lugnade han sig och somnade en stund.
Eftersom det snöar och blåser så mycket (värsta snöstormen jag varit med om på länge) så gick min mamma och hennes sambo Börje ut för att skotta snö, mata hästarna och köra traktor. Under tiden vaktade jag Konjack och eftersom han har sån extrem flock-kontroll insisterade han på att följa med dem ut. Jag tog ut honom en liten sväng men insåg efter en bråkdels sekund att jag inte ville stanna där ute någon länge stund än att låta honom göra sina behov. Konjack tyckte dock det var jättespännande så när vi gick in igen vände han när jag tog av honom kopplet, öppnade ytterdörren (hur snabb som helst) och sprang ut! Det hade väl egentligen inte varit någon fara om det inte vore för elstängslet till hästhagen som tar upp en stor del av gården. Man är ju rädd att han ska göra sig illa. Jag ropade efter honom men insåg att han inte skulle stanna förrän han fick tag på min mamma igen, som stod i hästhagen. Så typiskt! Tog på mig jackan och skorna på ett ögonblick och rusade efter. När jag kom i full fart (med öppen jacka och gympadojjor) trodde Konjack att det var lekdags och började springa ifrån mig, "du kan inte ta mig!". Lyckades i alla fall snabbt styra in honom på rätt spår och som tur var svängde han in i huset igen.
Sedan dess har jag vaktat dörren ut eftersom jag inte vet hur man låser den (det är så gamla halvtrasiga dörrar här), och Kogge öppnar lätt en olåst dörr... den lymmeln... Dessutom är han är envis som en åsna. Man kan tillrättavisa honom 1000 gånger men ändå ska han göra det han inte får om och om igen. Just den här gången sa hela hans kropp typ "Jag tänker inte lämna dem där ute i snöstormen!!!"
Tillslut tog jag in honom i vardagsrummet (denna dörr går inte heller stänga så jag tog en pall och satte för dörren, men den flyttade han förstås på). Eftersom han vägrade lyssna på varken ord eller mitt kroppssråk fick jag tillslut ta till dom "hårda" tagen. Jag la ner honom på sidan (så försiktigt det går när han kämpar emot med all kraft) och höll honom där i ca 10 sekunder för att visa att han inte tjänar något på att stå och gnälla och öppna alla dörrar, han får ju ändå inte gå ut! Tre gånger gjorde jag om det, och när han efter det fortsatte gå tillbaka till dörren tog jag upp honom i soffan och höll fast honom där. Först då lugnade han sig och somnade en stund.
Ibland krävs det en hel del för att han ska ge upp och jag ska "vinna" just nu. Men det är väl en del av uppfostran, speciellt med en så STARK ras. Snart förstår han att när jag säger nej, då är det nej, tillsvidare fortsätter vi träna och jobba på. Man får ha i åtanke att han faktiskt fortfarande är så liten, trots att han väger lika mycket som, och är starkare än, många vuxna medelstora hundar. Man får ha en ängels tålamod med valpar av rasen som kallas en ängel i en gangsters kropp.
"Vad menar du matte? Jag förstår inte?"
Tur han är söt och lydig för det mesta.
/Linnea
Kommentarer
Trackback
