Man får ha mycket tålamod med en valp. Man får göra om tills den gör rätt och bara belöna då. Belönar man ett nästan rätt beteende blir ju aldrig hunden bättre än bara nästan bra.

När det gäller kommandot Sitt har han alltid varit mycket duktig (sittandet är ju ett tiggande beteende, och naturligt för hunden när den vill ha något). Dock har jag varit väldigt otålig på honom utomhus och sagt sitt 10 gånger för att jag tror att han inte förstår eller lyssnar. Det är helt fel. Nu har jag lärt mig att man ska säga sitt en gång och sedan vänta in att valpen/hunden sätter sig. Han gör faktiskt oftast det efter några sekunder, utan att jag upprepar kommandot. Det behöver bara omsättas i hans lilla huvud och det kan ta lite tid när han samtidigt spanar på något annat. När han satt sig har jag tagit kontakt (väntat tills han tittat på mig, eller säger hans namn så han tittar på mig) och så belönar jag. När han sitter och tar kontakt med mig gör han HELT RÄTT och jag blir jätteglad varje gång. Han KAN ju!

Vi har även tränat på att förstärka sättandet genom att säga sitt, stanna och backa ifrån honom ca 10 meter. Sedan får han, efter ett varsågod, springa fram och ta sin kamptrasa. Det tycker han är jättekul och det är verkligen bra att han kan det.

Ett annat tips vi fått är att köpa en sele och sätta ett band runt magen på oss själva och låta Konjack dra ungefär 20 minuter/dag, så det ska vi fixa så fort vi har möjlighet. Valpar kan inte koncentrera sig en hel promenad och börjar därför oftast dra i kopplet. Konjack är dock så stark så jag kan inte bara "låta honom dra" när hans fokus på mig försvinner. Det blir för jobbigt för mig. Men med selen får han utlopp för den fysiska energin, utan att vi måste släppa lös honom i djupsnön. Tanken är att han verkligen ska jobba, inte kissa eller nosa - Bara dra! Så vi ska styra in honom mitt på cykelbanan och peppa honom att köra framåt. Då bör han göra av med mer energi och kan sköta sig bättre i kopplet sedan. För som det är nu blir han bara uppvärmd av en timmes promenad. 

Tillslut tog jag in honom i vardagsrummet (denna dörr går inte heller stänga så jag tog en pall och satte för dörren, men den flyttade han förstås på). Eftersom han vägrade lyssna på varken ord eller mitt kroppssråk fick jag tillslut ta till dom "hårda" tagen. Jag la ner honom på sidan (så försiktigt det går när han kämpar emot med all kraft) och höll honom där i ca 10 sekunder för att visa att han inte tjänar något på att stå och gnälla och öppna alla dörrar, han får ju ändå inte gå ut! Tre gånger gjorde jag om det, och när han efter det fortsatte gå tillbaka till dörren tog jag upp honom i soffan och höll fast honom där. Först då lugnade han sig och somnade en stund.

Ibland krävs det en hel del för att han ska ge upp och jag ska "vinna" just nu. Men det är väl en del av uppfostran, speciellt med en så STARK ras. Snart förstår han att när jag säger nej, då är det nej, tillsvidare fortsätter vi träna och jobba på. Man får ha i åtanke att han faktiskt fortfarande är så liten, trots att han väger lika mycket som, och är starkare än, många vuxna medelstora hundar. Man får ha en ängels tålamod med valpar av rasen som kallas en ängel i en gangsters kropp.

Idag är vi hos min mamma i Tobacka och hon hjälper till att ta hand om Konjack så jag får paus en stund. Väldigt välbehövt. Här är det ett stort hus och en stor gård så Kogge trivs som fisken i vattnet. Dock är han och biter på allt möjligt hela tiden så mamma får jaga honom lite :) För övrigt är det snöstorm och enorma snöhögar här ute. Uppskattas av Konjack men inte av oss människor...

Sedan var ögonblicket där, tåget stannade och det var dags att gå av. En snabb svepande sökande huvudrörelse och blicken var inom en bråkdels sekund låst på damen med en boxer sittandes vid sin sida och det som numera är vår lille Konjack i famnen!

Vi slog oss ner på ett fik brevid tågstationen och gjorde klart allt pappersjobb som ingår i valpköp samt fick en hel del matnyttig information av Ingrid. Lite mer än en timme senare var det dags för återfärd till Umeå, denna gången via Uppsala och Arlanda. Väl på arlanda mötte Farsan upp oss, vi utnyttjade hans sas-superguldkort för att få förtur att ta med oss vår nya familjemedlem hem på planet.

I bilen på väg hem från Alviks flygplats gnällde Konjack till och vi stannade bilen för att se om han behövde en toapaus. Det var första gången Konjack pinkade på norrlänsk mark! (Vid företagsparken på Teg ifall intresseklubben vill anteckna)

Nästa gång ska jag berätta om första kvällen och natten, dags att lägga band på sig för denna gång så jag inte skriver för långt.

Ett litet inlägg om Konjacks ras - Boxer! Själv tycker jag den beskrivs allra bäst på film,

så här får ni ett par klipp!

I natt har det snöat över 30 cm fluffig pudersnö och det är ca -10 grader. Perfekt läge att dra i kopplet för att springa och plumsa i snön tycker Konjack. Jobbigt tycker jag. Och det är i princip en omöjlighet att stoppa honom. Han blir exalterad, glad och svår att få kontakt med på något annat sätt än att lek och bus när han är fysiskt understimulerd. (Vi går upp emot 2 timmar om dagen men det räcker inte för att han ska få utlopp för sin energi.) Alla människor, hundar och ibland bilar och cyklar runt omkring blir extremt intressanta för honom och jag orkar inte riktigt med honom. Folk tittar snett på en och tålamodet brister en aning. Främst på grund av frustrationen av att jag inte får vara ifred med min valp. Jag ser hans rastlöshet när han inte får springa och det gör ont ända in i själen på mig att jag inte kan ha honom springandes lös när och var jag vill. 

Jag längtar tills ikväll då allt folk går och lägger sig så vi får gå ifred vid älven och Konjack får dra sina ruscher fram och tillbaka omkring mig och Mattias i snön så fort han vill. Han behöver det verkligen. Det sprätter i hela kroppen på honom när vi går ut, och han studsar & dansar av glädje när vi släpper honom lös. Han tar så hög fart att det yr snö bakom honom när han drar iväg. Han flyger fram, öronen fladdrar i vinden och svansen far runt som en visp eller vevar på högt ovanför ryggen. Jag älskar att se honom sådan. Tyvärr är det bara ca 2 dagar i veckan både vi och Konjack har ork att gå ut på långpromenad efter kl.22, och det är tyvärr bara då han kan köra fullt ös utan att störa någon annan...

Underbara hund, gud vad jag önskar att du alltid fick springa precis som du vill!

När det kommer till belöningar är leken det som fungerar absolut bäst för Konjack och det är också det han värdesätter högst. Det kan vara lek med oss, kopplet, en leksak men allra helst en mjuk kampleksak som är lätt att bita i. Hanna hade med sig en hemmagjord leksak gjord av två skurtrasor som gick hem fantastiskt bra hos Konjack. Han hade kunnat göra precis vad som helst för den.

"Godisbelöningar" fungerar också bra, men bara om han vet att den finns, annars är han inte lika samarbetsvillig. Man ska ju helst inte muta hunden, men eftersom Konjack alltid tittar mig i ögonen och inte på belöningen i handen gör han rätt och får han belöningen ändå. Men som sagt, han måste vara säker på att jag har en belöning, annars tappar han fokus direkt.

Det var en rolig men lite seg första träff och vi blev väldigt trötta av den alla tre. Som vanligt när man är på nya ställen och kurser är det mycket nya intryck. Den bästa träningen Konjack fick igår var den då han skulle sitta stilla och vänta utan att dra mot dom andra valparna medan vi hade teori. Det var ju lite synd att vi inte lärde oss speciellt mycket nytt av det vi egentligen gick igenom, men det känns samtidigt skönt att vi har bra koll och att vi har ordning på att starta och avbryta lek, belöningar och belöningsord/klicker.

Vi ser främst fram emot träffarna då vi ska träna på inkallning (med störande moment, andra människor och hundar runtomkring), hundmöten, hälsa fint och gå fint i kopplet. Det är dom saker vi har svårast med, men eftersom Konjack gärna vill vara till lags och gärna jobbar för belöningar tror jag vi kommer klara det fint så småningom.

Igår och idag har Konjack varit SÅ snäll! Igår var vi så förvånade att vi började fundera på om det var något fel på honom.. Han har gått fot (utan belöning) och inte dragit i kopplet och har varit kramig, jättelugn och fin inne och bara bitit på sina leksaker. Plötsligt händer det!

Dagens promenad var dock en besvikelse för Konjack. I slutet av promenaden brukar vi busa i favoritsnöhögen där det brukar vara folktomt, men idag var det en massa barn där och åkte skidor så vi fick snällt gå hem i stället. Jag kan inte ha honom lös nära barn eftersom risken är stor at han då springer fram och vill leka med dem. Han är jättesnäll, men barn blir lätt rädda för stora hundar som springer fram helt löst.

Ikväll ska vi i alla fall på första valpkursträffen med Hanna Halläng! Känns jättespännande och roligt! Hoppas det finns någon rolig valpkompis där, och att vi lär oss mycket! :)

Men det är vissa saker jag önskar att jag gjort annorlunda/tänkt på innan lille Konjack kom hit. Sen finns det även några saker jag är stolt över som vi gjort jättebra så det tänker jag också tipsa om :) 

Jag är ingen hundexpert. Men jag har erfarenhet av en egen valp. Jag har läst "Lexikon i hundspråk", sett alla "Hundcoachen"-avsnitten, gått på Fredrik Steens föreläsning och även läst en av Cecar Millans böcker. Jag har en fin och stabil hund, även fast han just nu (5 månader gammal) börjat testa sina, och våra, gränser. Utifrån detta kommer jag ge tips på saker som har funkat för mig. Jag säger inte att man måste göra som jag, men som sagt, jag vill tipsa om sådant som funkat bra för mig. 

Att tänka på innan du skaffar hundvalp!

4. Valpar är dyra. En boxer kostar ca. 13000 kr. Lägg märke till att detta enbart är kostnaden för själva valpen! Jag tänkte "bra, det blir 6500 kr för oss var eftersom vi är två, och sedan kommer han max kosta en tusenlapp/månad = överkomligt pris för en fyrbent vän". MEN med en resa genom halva sverige till och från kenneln, helårsförsäkring, medlemsskap på brukshundklubb, mat, leksaker, hundbur, hundsäng, hundgodis, tuggben, koppel, halsband, klicker, hundschampoo och två veterinärbesök hade summan fördubblats inom en månad. Hittills har han alltså kostat ca 26000 kr, och då har vi ändå fått många av dessa grejer i present. Uppstartskostnaden för en valp är dyr! och tänk på att alltid ha extra pengar till hunden om det skulle hända den något! Allt går inte på försäkringen.

5. Första dygnen är det ingen idé att ställa krav på valpen. Den har hamnat i en ny miljö, lämnat sin mamma och sina syskon och behöver tid att känna sig hemma hos dig. Lär känna varandra. Låt den utforska ett rum i taget och öppna nya dörrar allt eftersom den börjar känna sig trygg. Be gärna om att få med något, gärna en filt, från kenneln som luktar som mamman och syskonen. Lägg filten i valpens nya hundsäng. Den kommer med glädje lägga sig där och förstår snabbt att det är dens egna plats. Stör inte valpen när den ligger på sin plats. Låt valpen söka upp dig. Inte tvärt om.

6. Valpen kommer att kissa och bajsa inne. Bästa sättet att få valpen rumsren (enligt mig och många andra) är att bära ut den när den ätit och när den sovit och belöna med godis och klappar ute när den gör rätt. Man kommer dock inte få en rumsren hund på en vecka, trots att man gör helt rätt. Det tar tid! Fram till ungefär 5 månaders ålder kan hunden ha svårt att styra sin blåsa, rent biologiskt. Den kan inte alltid hålla sig, precis som ett barn. Den kommer alltså kissa inne. Ha tålamod med hunden! Bestraffa den aldrig! och tillrättavisa den aldrig i efterhand om den kissat eller bajsat inne. Hunden lever i nuet och kommer inte förstå vad den gjort för fel om du säger till den en stund efteråt. Den kommer endast bli osäker på sig själv och dig som ledare, speciellt om du dessutom är arg och besträffar den. Men om du kommer på den just när den gör inne - säg "nej!", eller det tillrättavisningsord du nu använder, och lyft upp valpen. Bär ut den och belöna när den gör rätt. Hundar är kloka. Dom kommer förstå att dom ska göra behoven utomhus så länge dom blir uppmuntrade till det ute, och tillrättavisade när dom gör fel inne. 

7. Tips på att torka och ta upp kiss och bajs. I början använde vi skurhink och mopp till att torka kiss. Bajs plockade vi upp med papper och sedan skurade vi. Detta rekommenderar jag inte! Både moppen, hinken och golvet börjar lukta illa, trots att man byter vatten ofta. Torka istället med papper, släng i toaletten och spola bort det, spraya golvet med universalrengöring och torka sedan en gång till. Inte så miljövänligt kanske, men tusen gånger fräschare! En annan grej att vara medveten om är att hundpåsar är jättetunna och skiten luktar jättestarkt genom påsen. Skaffa en "blöj-papperskorg" till din valp, alltså en speciell papperskorg med ordentligt lock för hundskitpåsar du inte har tid att gå och slänga i en hundskitlåda utomhus. Speciellt på nätterna är det inte så lockande att gå en extra kilometer eller mer bara för att slänga skitpåsen. En soptunna med lock förhindrar att hela skåpraden i köket luktar gammal rutten hundskit! Om du har möjligthet, ha soptunnan i badrummet.

8. "Valpen är som en bebis på nätterna". Ja, fast ändå inte. Enda likheten är att båda vaknar ett antal gånger varje natt. När ens barn vaknar på natten kan man (i de allra flesta fall) i alla fall stanna inne. Med en valp måste man på med kläder snabbt som attan! på vintern även ytterkläder, och sedan gå ut! Även om det är kolsvart och 20 minusgrader, klockan är halv 4 och du ska upp och jobba om 2,5 timmar! Ibland är valpen även pigg och busig då och behöver en liten promenad. Mattias sov med kläder nästan en månad i streck för att hinna ut med valpen innan det var försent. Många gånger hann han inte ändå och hade alltså klätt på sig i onödan. Tänk på att detta tar på krafterna! Som tur är går valptiden hos en hund över mycket fortare än bebistiden hos ett barn, och på så sätt är det lättare med hund. Men det är svårare att få hundvakt (speciellt om man har en valp) än barnvakt och det är mycket svårare att ta med hunden överallt. På många ställen gäller hundförbud. Tänk på det!

9. Valpen tuggar på allt och kommer att bitas. Det kliar i tänderna! Om den biter i dina händer eller fötter när du sitter på golvet eller i soffan med den, ställ dig upp och gå därifrån! På så sätt visar du att det inte är okej att bitas. Jag själv trodde att det bara kliade i valpens tänder när den tappar valptänderna. Det stämmer inte. När vi tog Konjack vid 8 veckors ålder hade hans valptänder inte vuxit ut klart. Då kliade det. Det märks att det kliar då han tuggar frenetiskt och det inte går att stoppa honom. När valptänderna var klara började vuxentänderna växa upp underifrån. Då kliade det. Vid 20 veckors ålder hade han tappat många av valptänderna och hans vuxentänder har sedan dess börjat växa ut. Det kliar! Det har kliat konstant i munnen på stackarn sen vi hämtade honom. Dock bits han inte i händerna längre (förutom om man busar igång honom ordentligt utan leksak). Vi har alltid haft tuggben till hands och det har funkat jättebra. Pinnar med bubbelgumssmak funkade bäst när han var liten. Grisöron och andra "vuxenben" för små till medelstora hundar fungerar bra nu. Man får prova sig fram.

10. Valpen kommer smaka på (och svälja) farliga saker! Valpen kommer att smaka på allt den hittar, och speciellt det som är farligt för den då det typiskt nog ofta är det som luktar godast för den. Det finns förstås hundar som inte är intresserade av att smaka på allt, men de allra flesta valpar gör det. Konjack har hittills satt i sig en plastplupp från en vattenflaska, 2 p-piller, ett ischokladpapper (tack och lov var det ingen choklad i), några tändstickor, toapapper, en liten (som tur var) bit choklad och det värsta: en hel påse pulver-jäst (han tjuvade den från skafferiet när vi inte såg) som han fick kräkas upp på ett akutbesök hos djurkliniken. Förra veckan bet han dessutom loss och svalde 7 laptoptangenter medan jag duschade (de har nu kommit ut naturliga vägen). Man tycker att man har koll jämt och sen går han iväg två sekunder och vips har han satt i sig, eller tuggat sönder, något. Håll koll på hunden och "barnsäkra" för den så gott det går! Olyckan är snabbt framme och hunden hittar kan hitta saker du inte ser! Jag har även hittat plastbitar, glasskärvor, tuggummi, cigaretter och hundbajs i munnen på Konjack när vi varit ute. Folk slänger allt möjligt. Små valpar har inget vett och drar sig inte för att äta skit. De vill smaka och förstår inte bättre. Speciellt vanliga och farliga saker för hundar att äta är choklad/kakao, jäst, vindruvor/russin, kokta ben, avokado, rå fisk/kyckling, lök, nikotin, rabarber, råttgift, rå potatis, rå äggvita och nötter. Ha alltid hemma en burk koncerverad sparris och ge det till hunden om du misstänker att den ätit något vasst. Sparrisen kapslar in det vassa i slem och hjälper till att förhindra att hunden får rivsår eller att föremålet fastnar.

11. Ensamhetsträna valpen tidigt! Lämna valpen ensam ibland. Börja med att stänga in dig när du går på toaletten, in till köket mm. Lämna sedan hunden helt ensam hemma när du går ut korta stunder. Ha gärna på en radio eller musik på låg nivå när du går ifrån den så blir det inte lika ensamt. Gör ingen grej av att du går och ignorera sedan valpen när du kommer tillbaka. Hälsa inte förrän efter en stund. Hundmamman gör ingen grej av det när hon lämnar ungarna, och inte heller när hon kommer tillbaka efter att ha lämnat dem. Därför mår valpen bäst av att man gör så. Dalta inte och visa aldrig att du tycker synd om hunden! Det är inte naturligt för den att tycka synd om sig själv. Visar man att man själv oroar sig förstärker man intrycket av att något är obehagligt eller farligt, vilket ger en osäker hund.

12. Bil är bra! Åk bil med hunden, men gör ingen grej av det, det är ju inte farligt! Bäst är om hunden får vara i bagaget eller baksätet och kan lägga sig och slappna av när du kör bil. Då är hunden harmonisk. Träna även på att hunden får vänta ensam i bilen. Det är jättebra till exempel när du handlar då hunden inte kan följa med in i butiken. Låt dock aldrig hunden vara instängd i bilen utan uppsikt på sommaren då den lätt överhettas och kan dö.

13. Du kan inte bara säga till hunden med ord vad den ska göra. Den förstår inte vårt språk! Det den lyssnar på mest är i så fall tonfallet. Våga ta i hunden och visa med kroppsspråk vad du vill så förstår den bättre vad du menar! När du använder kommandon, säg ordet medan du visar vad hunden ska göra. Gör det om och om och om igen och använd alltid samma ord och belöna. Då kommer hunden lära sig saker på kommando. Saker som är onaturliga för hunden att göra helt appropå ingenting måste alltid belönas, hela livet. Annars kommer hunden sluta med det och göra det naturliga istället. Hunden kommer till exempel aldrig krypa om den inte får belöning för det. Hunden gör alltid det den får fördel av.

14. Hundar behöver motion, diciplin och kärlek - i den ordningen! Bästa sättet att få en lugn, glad och stabil jycke är att motionera den mycket. Om det går, gärna på stora områden där den kan springa lös. När hunden är lös sätter den sina egna gränser för när den är trött och då saktar den in.

Innan du skaffar hund bör du fundera på vilka möjligheter du har att träna och motionera hunden utomhus. Om du väljer en väldigt stark, snabb, uthållig eller intelligent ras kan det vara svårt att ge hunden den stimulans den behöver om du bor i en lägenhet mitt i stan. Tillgång till skog, stora gräsområden eller till exempel en agilitybana kan vara viktiga och då kanske du måste ha bil för att ta dig till dom platserna. Det kan vara svårt att träna till exempel inkallning med en valp där det hela tiden går förbi människor och hundar. Se över vad du har för möjligheter att träna med din valp utomhus ifred. Ett jättebra tips är att skaffa en "aktivitetsboll" fylld med godis om du inte har tid eller om det är för kallt/varmt för att aktivera den utomhus någon dag. Det gör förstås inte så gott för motionen, men stimulerar valpen/hunden mentalt och tar bort rastlösheten och risken att hunden hittar på något att göra själv.

Bor du på landet med stor tomt kan hunden i större utsträckning kan vara lös utomhus. Det är enklare för dig som ägare och du behöver inte oroa dig lika mycket för att hunden ska hamna i knipa eller du själv ska bli utskälld för att du har vovven lös. Har du egen tomt kan hunden även skita ute utan att du behöver ta upp det om du inte vill, och det blir även lätt att bara släppa ut valpen när den behöver kissa eller bajsa.

Av min erfarenhet mår hunden bra av att vara lös, gärna en gång om dagen, och springa av sig. Släpp dock endast hunden lös på allmänna platser om du litar på och har pli på din hund! Man kan till och med bli polisanmäld annars!

Glöm inte heller att busa med hunden, lek och fåna dig, släng dig i snön eller vad som helst, bara hunden tycker det är kul! Hunden kommer se upp till dig mycket mer när den ser dig som cool, rolig och bra på att leka. Hunden ska dock aldrig bestämma när det ska lekas, det bestämmer du! och det är även du som bestämmer när ni lekt klart. Då visar du tydligt med kroppen att ni slutat leka, säger till exempel "nu är det bra" och när hunden slutar och är lugn ger du den belöning. När jag är ute med Konjack kan vi busa en stund, sen säger jag "nu är det bra" eller "loss" om han håller tag i en leksak, och då slutar han direkt. Hunden ska se upp till och vara imponerad av dig!

Tillsist behöver hunden mycket kärlek. Gosa och låt hunden vara med dig. Det är ett socialt flockdjur! Ta gärna en liten stund extra och träna lydnad eller lek med hunden! Gör det ni båda tycker är roligt!

Det allra bästa är förstås att ha flera hundar... De kan aktivera och underhålla varandra på ett sätt vi människor har svårt att göra. Har du inte möjlighet eller tid att ha två (eller fler) hundar, hälsa gärna på hundägare och andra hundar i området och låt hundarna bekanta sig med varandra. Alla hundar mår bra av social träning med andra hundar.

Det sägs att hunden är människans bästa vän och det stämmer verkligen. Jag tror inte det finns något som kan vara en så tillgiven som en hund. En hund är ärlig och okomplicerad och jag tycker att Konjack är värd allt jobb i världen!

Inga konstigheter ;)

När jag var elva år lyckades jag och min äldsta lillebror äntligen övertyga våra föräldrar om att skaffa hund var en bra idé. Då var förväntningarna en liten valpsöt pälsboll och det som levererades var ett femmånaders yrväder som sprang runt, välte saker och dregglade. Vad som borde varit en liten sockersöt kramdjursliknande mogwai (för er som sett Gremlins) visade sig istället vara så skräckinjagande för min minsta lillebror (då 2,5år) att det var nära att vi inte behöll honom.

Men när alla bitar fallit på plats och vi barn landat lite i verkligheten kunde vi inte fått en bättre hund. Han var orädd, trofast, vansinnigt stabil i humöret och världens bästa sällskap att växa upp med.  Den hunden var i princip helt odresserad, kunde inte gå i koppel (trots strypkoppel och nästintill dagliga utbrott från hundföraren vid promenader) och helt hopplös i sociala situationer. Men ändå erövrade han en stor del av hjärtat hos alla och envar som fanns runtikring honom under sin livstid. För mig som genomgick tonåren och den bergochdalbana som de medförde var han en oslagbar kompanjon, varesig det gällde uppesittarkvällar vid tv eller dator, spontana promenader på konstiga tider, flams utomhus eller gråtandes i hans päls (as if killar gråter?) så var han alltid en självklar deltagare.

2005, när jag befann mig i Köping på praktik fick jag dock ett samtal hemifrån som informerade mig om att Mannes liv nu nått sitt slut. Han var inlagd för att genomgå en kastrering då han haft lite hormonproblem sista tiden och tanken var att han nu skulle ha minst två år kvar efter denna..iställe visade det sig att hela hans buk var full av cancer.

Efter Manne dröjde det ända till 2007-2008 innan längtan efter en hund återkom hos mig. Innan dess kändes det som att det en ny hund bara skulle vara ett försök att ersätta den som gått förlorad, vilket jag inte kunde tänka på som annat än ett svek mot Manne.

Därefter har tanken om ny hund varit nära att omsättas i praktiken vid några tillfällen, men aldrig kändes det riktigt rätt av endera anledningen.

När det var dags att ge hunddrömmarna en ny chans hösten 2011 slukade jag och Linnea allt i informationsväg vi kunde komma över vad gällde raser, kennlar mm. Mina önskemål ställdes mot hennes och till sist hade vi begränsat oss ner till 2 raser (Boxer och Labrador) och började då se över den djungel av kennlar som finns därute. Efter att ha finkammat internet så skickade jag ut ett trevande mail som mest kan liknas vid en kontaktannons till de kennlar som verkade vara de som hade bäst omdöme, valpar på gång och på geografiskt nåbara platser utan bil. Svaret från Bosarawis kom inte först, men var bäst. Överlägset!

Efter vidare kontakt med Bosarawis och Ingrid besvarat samtliga tiotusen frågor som bubblade runt i mitt huvud angående vad vi kunde förvänta oss så blev Konjack tingad på distans. Eftersom vi har en bit att åka till Tierp fanns ingen möjlighet att i förväg åka iväg och titta på lillkillen, utan vi fick helt och hållet förlita oss på att den matchmaking jag och Ingrid satt ihop på distans skulle hålla när vi väl sågs..och det gjorde den med besked. Sedan den dagen har Konjack varit en självklar del i våra liv och att skaffa honom är bland det bästa, om inte det bästa beslut jag tagit.

Jag tror inte bloggformatet passar mig riktigt, känns mer som jag borde ge ut en bok angående detta. Jag lägger band på mig här och fortsätter med valptiden nästa gång.

/Mattias

Nu har vi varit ute och gått alla tre. Först en sväng förbi Östra Gymnasiet där det fanns många snöhögar och cykelbanor att springa lös och leka på utan att störas av andra människor och hundar. Sedan gick vi vidare till Ica och handlade lite gott till middag ikväll då Martin kommer förbi. Då blir nog Konjack glad, alltid lika kul med besök och en till "flockmedlem" för en stund, haha.

Nu är han sådär härligt trött och har lagt sig på sin plats i soffan som alltid när vi varit ute.

En film från turen kommer även upp senare idag.

Klicka på länken:

♥

Konjacks husse och matte!